Som ni vet så älskar jag projekt. Å resor! Jag älskar inte kaos.

Shag-loftet är på G

Världens skönaste soffa som väger som en mindre elefant ska ner på något vis. Den måste tas över balkongen ner till köket. Trappen är för smal. Kanske våra snälla grannar hjälper oss om jag ber snällt ; /

Kaoset känns överkomligt. Mathias målar Michas rum nu och vi ska till och med ha semelfika här i morgon. Jag förvånar mig själv

Det där med att lägga band på mig och inte starta en massa projekt… GLÖM DET!

Vi har inlett operation ”Mathildes rum, Michellas rum, deras gemensamma rum och shag-loft”

Har beställt en fatboykopia, ska ta hem en tv från en av mina fastigheter och har köpt en överraskning till Mathilde som helt plötsligt vill ha en spis i sitt rum. Det kommer att bli suveränt!

Det som nu ska göras är så mycket att listan skulle bli låååång, så vi hoppar det. Vi ska dock inte stressa. Det tar den tid det tar. Kommer säkert ett GLÖM DET 2 inlägg snart om det, men vi ska försöka. Nästa helg är vi borta fredag till söndag så då finns det inte tid och jag tänker inte vara dödstrött när den helgen kommer och VI behöver verkligen ta det lugnt och ta igen sömn från och med nu på en gång. Lätt att tänka ”det går över, sen när det blir lugnare” men det blir inte lugnare förrän man aktivt tar ansvar för att det ska bli det.

Mathilde är den enda på sin förskola som ska börja i skolan i höst. Lyx för henne när hon får vara själv med Karin och ha skolgrupp.

Hela familjen njuter av att få bo i huset igen

Det känns så stort.

Nu försöker jag att håll band på mig själv. Finns en hel del projektplaner, men jag ska inte storma på. Lugn och fin.

Idag var svärföräldrarna här på middag. Känns skönt att kunna bjuda hem sina nära och kära igen.

Nytt år = löneprogrammet ska få extra kärlek och omvårdnad. Blääääääää!

17 mars avgår jag från mitt styrelseuppdrag. Så då får någon annan ta över löneansvaret för personalen

Är på hotellet, ligger på sängen och tittar på rapporteringen om Juholts avgång.

Har checkat in på hotellet och är på väg till kliniken.

Strosar förbi en lapp jag känner igen

Jag måste gå in på Magdalena Graafs blogg och se hur det har gått med Roffe

Han ligger rakt framför värmefläkten

Idag var det första gången på länge jag inte hade på mig min varma underverkströja jag fick av Mathias eller Bondelidkoftan jag fick av Radefalkarna, idag hade jag bara min vinterjacka. Härligt väder idag. Vädret uppmuntrade mig till att promenera från FEI.

Finns delar av Stockholm som känns mer hemma än andra. Vissa delar är speciella då de är knutna till minnen. Andra är speciella för känslan de ger.

Känns knappt som Sverige. En bakgata i Paris eller London.

Min favorittunnelbana